Gastric bypass – komplikationer att känna till i klinisk vardag

⏲ Lästid: 3 minuter

Gastric bypass är en av de mest etablerade kirurgiska behandlingarna mot fetma, och används ofta när konservativa metoder inte gett tillräcklig effekt. För vårdpersonal är det viktigt att förstå både kortsiktiga och långsiktiga komplikationer för att kunna ge korrekt information, remittera i tid och följa upp patienter på ett strukturerat sätt. Denna artikel går igenom de vanligaste komplikationerna och vad som är viktigt att vara observant på i primärvården och specialistvården.

Kirurgisk översikt och indikationer

Gastric bypass innebär att en liten magsäckspåse skapas och kopplas direkt till tunntarmen (Roux-en-Y). Detta minskar både magsäckens volym och upptaget av näringsämnen. Indikationer inkluderar ett BMI ≥35 med komorbiditet eller ≥40 utan. Operationen kan ge betydande viktminskning och förbättring av metabola sjukdomar som typ 2-diabetes, sömnapné och hypertoni – vilket visats i bland annat SOS-studien (Swedish Obese Subjects).

Trots dessa fördelar är det ett ingrepp med risker, vilket ställer krav på god patientselektion, strukturerad uppföljning och ökad medvetenhet inom primärvården.

Tidiga komplikationer

De första 30 dagarna efter ingreppet utgör den mest sårbara perioden för postoperativa komplikationer. Bland de allvarligare tillstånden finns anastomosläckage, postoperativ blödning och intraabdominell infektion. Det finns även ökad risk för tromboemboliska händelser som djup ventrombos och lungemboli. Symtom kan inkludera takykardi, hypotoni, buksmärta eller feber, men klinisk presentation kan vara ospecifik, vilket kräver vaksamhet från vårdpersonalens sida.

Tidig upptäckt och remittering är avgörande för att minska morbiditet. Vid misstanke om allvarlig komplikation ska kontakt med kirurgklinik ske utan dröjsmål. Det är även viktigt att informera patienten om vilka varningssignaler de själva bör vara uppmärksamma på under återhämtningsfasen.

Senkomplikationer – vad primärvården bör följa upp

Flera månader till år efter operationen kan en rad metabola och funktionella komplikationer uppstå. Dumpingsyndrom, som delas in i tidig och sen fas, är vanligt och kan yttra sig genom illamående, hjärtklappning och hypoglykemi efter måltid. Anemi är en annan vanligt förekommande komplikation och orsakas främst av försämrat upptag av järn, folat och vitamin B12. Även brister på vitamin D, kalcium och tiamin är väl dokumenterade.

Det finns också risk för mekaniska komplikationer såsom inre hernier eller strikturer som kan ge upphov till tarmobstruktion. Gallstensbildning är inte ovanligt vid snabb viktminskning. Därför bör patienter följas med regelbunden provtagning och substitutionsbehandling enligt gällande riktlinjer.

• Primärvården bör särskilt hålla uppsikt över:
• Blodstatus, järn, B12, folat, vitamin D, kalcium och leverprover
• Symtom på hypoglykemi eller dumping
• Återkommande buksmärtor eller tecken på obstruktion
• Tecken på bristfällig följsamhet till medicinering och kostråd

Årliga kontroller rekommenderas, men tätare uppföljning kan behövas vid symtom eller avvikelser.Det finns också risk för mekaniska komplikationer såsom inre hernier eller strikturer som kan ge upphov till tarmobstruktion. Gallstensbildning är inte ovanligt vid snabb viktminskning. Därför bör patienter följas med regelbunden provtagning och substitutionsbehandling enligt gällande riktlinjer. Årliga kontroller bör inkludera blodstatus, järn, B12, folat, vitamin D, kalcium och leverprover.

Psykiska och beteendemässiga komplikationer

Psykisk ohälsa är inte ovanlig efter bariatrisk kirurgi och kan omfatta depression, ångest samt återfall i destruktiva ätmönster. Ett särskilt fenomen som observerats i studier är skifte från matberoende till andra beroendebeteenden, exempelvis alkoholöverkonsumtion, vilket ibland benämns som "addiction transfer". Även om sambandet inte är fullt klarlagt är det en aspekt som förtjänar uppmärksamhet.

Ett interprofessionellt omhändertagande med psykolog, dietist och kurator har visat sig vara värdefullt både före och efter operationen. Vårdpersonal bör ha ett lyhört förhållningssätt och aktivt följa upp psykosociala faktorer som kan påverka långtidsresultatet negativt.

När ska patienten remitteras tillbaka?

Om en patient uppvisar tecken på komplikationer som misstänkt anastomosläckage, uttalade näringsbrister trots substitution eller nytillkommen viktnedgång utan förklaring, bör remiss till kirurgteam övervägas. Det gäller även vid långvariga gastrointestinala besvär eller tecken på psykisk ohälsa som påverkar följsamheten.

Även flera år efter operationen kan komplikationer debutera. Därför är det centralt att uppföljningen inte avslutas för tidigt, utan att primärvård och specialistvård samverkar över tid kring dessa patienter.

Jämförelse med medicinsk viktnedgång

I ljuset av de potentiella komplikationerna vid gastric bypass är det relevant att överväga när medicinsk viktnedgång är ett mer lämpligt alternativ. I randomiserade kontrollerade studier (bl.a. STEP 1) har GLP-1-receptoragonister som semaglutid visat 10–15 % viktminskning hos personer med obesitas, utan kirurgi.

Medicinsk behandling innebär lägre risk för näringsbrist, är reversibel och möjliggör dosjustering. Den kan även fungera som bro inför kirurgi eller som långsiktig lösning för patienter med kontraindikationer. Beslut bör baseras på medicinsk lämplighet, samsjuklighet, psykosocialt stöd och patientens preferenser.

Sammanfattning och kliniska rekommendationer

Gastric bypass är en evidensbaserad men komplex behandling mot svår fetma. För att uppnå goda långsiktiga resultat krävs strukturerad uppföljning, regelbunden provtagning och bred kunskap om möjliga komplikationer. Vårdpersonal bör ha en aktiv roll i att screena för risker, stödja livsstilsförändringar och samverka med kirurg- och specialistteam vid behov.